Hälsa

Boerboeln räknas som en allmänt frisk ras, vilket beror mycket på att den är prestationsavlad (ej selekterad på färg eller utställningsmeriter) och därigenom förde enbart friska individer sina gener vidare. Men som alla raser har även Boerboeln några rastypiska sjukdomar som man bör vara medveten om. Som valpköpare bör du inte nöja dig med annat än friska och hälsomässigt utredda föräldrar för att du med störst sannolikhet skall få en frisk valp som du länge har glädje av. Nedan har vi sammanställt en lista över vanliga och lite mer ovanliga sjukdomar som förekommer inom rasen. Det är dock viktigt att komma ihåg att hundens uppväxt hos uppfödaren samt i det nya hemmet spelar lika mycket roll för hundens hälsa som den bakomliggande genetiken. Felaktig utfodring och felaktig motion kan ge upphov till svåra sjukdomar redan i ung ålder. Även [för tidig kastrering] medför högre risk för olika sjukdomar.

Vanliga sjukdomar

Höftledsdysplasi

Höftledsdysplasi innebär att hundens höftled har utvecklats felaktigt, dvs ledskålen är för grund. Följderna blir då broskskador och benpålagringar (artros). Leden blir då ostadig och detta kan medföra hälta, smärta och symptomen kan bli värre med åldern. I värsta fall blir leden helt deformerad och i mycket grava fall är en avlivning den enda utvägen oavsett ålder på hunden. Höftledsstatus på en hund får man fram genom röntgen hos veterinären. Röntgenbilderna skickas sedan in till SKK för utvärdering.

Höftledsdysplasi är en defekt som har både ärftliga och miljöbundna orsaker. Det innebär att både avel men även hundens uppväxt spelar roll när det gäller höftledens utveckling. Defekten ärvs polygent, dvs många gener samverkar för att ge en egenskap i lägre eller högre grad. Varje gen för sig ger en mycket liten effekt utan det är kombinationen som ger upphov till defekten. Detta betyder därför också tyvärr att det i sällsynta fall kan bli så att en kull är drabbad av defekten även fast defekten inte finns i bakåtliggande led. Risken för en defekt valp ökar dock avsevärt om en eller båda föräldrarna har dysplasi. Det är mycket viktigt att du röntgar din hund vid ca 18 månaders ålder och underrättar uppfödaren om resultatet. Hundar som lämnar defekta valpar bör plockas ur avel och en uppfödare måste därför veta höftledsstatusen på hela kullen för att kunna utvärdera sin avel. Förutom den vanliga HD-röntgen bör man även göra en PennHip-röntgen som kan göras så tidigt som vid 16 veckors ålder. Vi rekommenderar dock att göra den i samband med HD röntgen. Vid en PennHip-röntgen mäter man hur mycket höftleden glappar och kan därmed uppskatta hundens risk att utveckla artros. Röntgenbilderna skickas till ett institut i USA för utvärdering och enbart veterinärer som godkänts av institutet får ta dessa röntgenbilder. [Här] hittar du svenska veterinärer som får utföra PennHip-röntgen.

Miljöfaktorn, dvs den icke ärftliga faktorn som ger upphov till defekten är hundens uppväxt under de första 1,5 åren. Det finns en hel del att beakta för att minimera risken för höftledsdysplasi. Valpen bör få ett foder anpassat för just valpar, i Boerboelns fall bör man välja ett valpfoder för stora raser. Väljer du att göra egen hundmat bör du kolla upp extra noga vilka vitaminer och mineraler en växande valp behöver – behovet skiljer sig nämligen från vuxna hundars behov. Med fördel kan man mata extra glukosamin, msm och C-Vitamin. Valpen bör hållas smal under hela uppväxten, redan lite övervikt ökar risken för dysplasi. Även art och mängd motion påverkar om hunden utvecklar dysplasi. Fram till tidigast 18 månaders ålder bör all styrke och konditionsträning undvikas (t ex cykling, drag, bära, etc). Även lek med stora eller ”hårdhänta” hundar samt t ex bollkastning (plötsligt och kraftigt stopp) bör undvikas p.g.a. för stora påfrestningar. Däremot bör man absolut inte hindra hunden från att röra sig naturligt. Alla vardagssituationer som hunden senare i livet skall kunna klara bör den göra redan som valp, dvs gå i trappor, gå i koppel, springa lös, leka, hoppa in i och ut ur bilen, etc. Att hunden under hela sin uppväxt använder sina leder och sitt skelett till normal fysisk aktivitet är mycket viktigt! Tänk på att Boerboeln är en tung ras och att monotona och långvariga arbeten sliter på lederna mer än hos lätta hundar. Förslitningsskador eller dysplasi är ofta förknippade med smärta för hunden!

Köp enbart valp efter friröntgade föräldrar. Helst ska både vanlig HD-röntgen och PennHip vara gjord på föräldrardjuren, PennHip-röntgens resultat bör ej överstiga 0,5, HD-röntgens resultat bör vara A eller B. Kräv att få se kopior på röntgenresultaten. Var mycket noga med mat och motion under valpens uppväxt.

Armbågsdysplasi

Armbågsdysplasi innebär att armbågsleden har utvecklats felaktigt. I förlängningen leder defekten till artros. Orsakerna till den felaktiga utvecklingen kan vara ärftliga och/eller bero på miljöfaktorer som beskrivits ovan under ”Höftledsdysplasi”. Armbågsdysplasi kan dock också bero på broskdefekter, inkongrurens i leden eller någon av sjukdomarna fragmenterad processus coronoideus (FPC), osteochondrosis dissecans (OD) och ununited processus anconeus (UPC). Armbågsledsstatus på en hund får man fram genom röntgen hos veterinär. Röntgenbilderna skickas sedan in till SKK för utvärdering. Det är mycket viktigt att du röntgar din hund vid ca 18 månaders ålder och underrättar uppfödaren om resultatet. Hundar som lämnar defekta valpar bör plockas ur avel och en uppfödare måste därför veta armbågsledsstatusen på hela kullen för att kunna utvärdera sin avel. Det är bäst att röntga höfter och armbågar vid samma tillfälle.

Köp enbart valp efter friröntgade föräldrar (ED: 0). Var mycket noga med mat och motion under valpens uppväxt.

Entropion/Ectropion

Entropion/Ectropion innebär att det nedre ögonlocket vänder sig inåt och börjar skava mot ögat eller vänder sig utåt och leder till ökat tårflöde. Denna defekt anses vara ärftligt och drabbade individer bör uteslutas ur avel. Kontakta din uppfödare om du fått diagnosen Entropion/ectropion hos din valp.

Köp enbart valp efter fritestade föräldrar.

Vaginal Hyperplasi

Vaginal Hyperplasi innebär att vävnaden i vaginan reagerar för starkt på östrogenet under tikens löp. Vaginan sväller upp och kan komma fram genom vulvan, vilket ser ut som en tunga. Av den anledningen brukar vaginal hyperplasi även betecknas som slidframfall hos vissa uppfödare. Vaginal hyperplasia anses vara ärftligt och drabbade hundar bör plockas ur avel.

Köp enbart en valp efter en fritestad tik. Kräv att få se veterinärintyg på undersökningen.

Sällsynta sjukdomar

Demodex

Demodex är det lite mer vetenskapliga namnet på hårsäckskvalster som utlöser hudsjukdomen demodikos. Lite slarvigt brukar man kalla denna sjukdom för demodex. Hårsäckslvalster finns hos alla hundar men problem uppstår när hunden har ett nedsatt immunförsvar som då inte kan ”ta hand om” kvalstren. Kvalstren förökar sig då ohämmat. Demodikos delas upp i två former, lokaliserad form och generaliserad form. Den första förekommer främst hos unga hundar under ett års ålder och försvinner i regel igen. Den visar sig genom några kala ställen på frambenen och i ansiktet oftast utan klåda. Den andra formen kan drabba såväl unga såsom äldre individer och täcker då vanligtvis större delar av kroppen.

Symptomen är som redan nämnts kala ställen och klåda, ibland mycket svår. Sjukdomen kan bli så svår och plågsam för hunden att denne måste avlivas. Detta var mycket vanligt förut. Idag kan ca 90% av de drabbade individerna bli symptomfria igen. Trots allt är demodikos en av de mest svårbehandlade hudsjukdomarna hos hundar och symptomen är ofta mycket plågsamma för individen. Demodikos kan varken smitta människor eller friska djur. En hund kan friskskrivas om två negativa tester utförts med 4 veckors mellanrum.

Demodikos utreds via att man tar ett skrapprov hos veterinären. Sjukdomen är ärftlig och ärvs ner recessivt, dvs båda föräldrardjuren måste åtminstone bära anlag för att en eller flera valpar ur en kull ska insjukna. Individer som har sjukdomen eller lämnat kullar med sjukdomen efter sig bör därför plockas ur avelsprogrammet. Detta gäller även syskon till hundar som insjuknat. Mer information om sjukdomen bland annat här.

När du tittar på föräldradjuren var uppmärksam på eventuella symptom. Avstå från ett valpköp efter föräldrar där du vet om eller misstänker demodikos.

Allergier

Olika allergier kan förekomma inom rasen, men är dock mer sällsynt. Detta kan vara allt från foderallergier (oftast mot spannmål eller nötkött) till allergier mot olika kvalster eller pollen. Allergier visar sig genom många olika symptom som t ex klåda, kala ställen i pälsen, hudsvamp, magproblem såsom diarré och kräkningar, etc. Symptomen visar sig vanligtvis från ett års ålder, men kan dröja tills dess att hunden har uppnått en högre ålder.

SKK och veterinärer rekommenderar att utesluta individer från avel som själva har allergier, har syskon med allergier eller har lämnat valpar med allergier. Det anses att allergier är ärftliga, men även två friska föräldrar kan lämna allergiska valpar efter sig.

Allergier utreds via blodprov samt hudtester hos veterinären. Det är inte vanligt att man testar Boerboel för allergier inför avel utan tester utförs då misstankar om en allergi uppstått. Det är alltid mycket viktigt att du kontaktar din uppfödare om din valp har en diagnostiserad allergi. En seriös uppfödare tar då föräldrardjuren och eventuella avkommor ur avel samt underrättar de andra valpköparna.

När du tittar på föräldradjuren var uppmärksam på eventuella symptom. Avstå från ett valpköp efter föräldrar där du vet om eller misstänker allergi.

Patellaluxation

Ibland kan patellan, dvs knäskålen, vara fel utvecklad och den kan då förflyttas antingen inåt eller utåt. Patellan undersöks av veterinär och en sådan undersökning bör göras innan avel. Hundar med fel utvecklad patella bör uteslutas ur avelsprogrammet. Patellaluxation kan ha olika orsaker och ibland kan hunden vara symptomfri. I gravare fall kan hunden börja halta. Hur patellaluxation ärvs ner är inte fastställt än. Patellaluxation förekommer dock oftast bland små raser.

Osteochondros

Osteochondros är en ärftlig men icke medfödd tillväxtrubbning som uppstår när valpen växer som fortast, dvs mellan 4 – 6 månaders ålder. Defekten förvärras genom felaktig utfodring eller motion (se även höftledsdysplasi). Underrätta alltid din uppfödare om du misstänker eller har fått diagnosen osteochondros på din valp!

Mer om ämnet [här].

Hjärtfel

Molossers i allmänhet anses ha lätt för att utveckla hjärtfel. Hjärtfel är sällsynta inom Boerboel, men en seriös uppfödare bör undersöka hjärtstatus på sina avelsdjur innan avel, då hjärtfel anses vara ärftliga. Inom Boerboeln hör förstorad hjärtmuskel till de vanligare hjärtfelen.

Övriga Ögonsjukdomar

Ögonsjukdomar (bortsett från Entropion/Ectropion) förekommer mer sällan inom rasen. Trots det ögonlyser en seriös uppfödare sina avelsdjur enligt gällande rekommendationer, dvs en gång årligen. Mer om olika ögonsjukdomar finns att läsa [här].

Kroksvans

Kroksvans kan förekomma, men brukar inte medföra problem för hunden, förutom estetiska. Hundar med kroksvans skall ändå uteslutas ur avelsprogrammet, då kroksvans kan sätta sig i ryggraden hos avkommorna och den drabbade individen måste då avlivas.

Cancer

Cancer kan förekomma, är dock sällsynt och sjukdomen uppstår i så fall oftast i hög ålder.